Varför Sabayon?

Nu är det tre år sedan jag testade Sabayon Linux senast men blev det aktuellt igen efter det att jag ville köra GNOME som skrivbordsmiljö. Pardus erbjuder tyvärr bara KDE och Xfce.

Innan jag installerade Sabayon 5.3 gjorde jag ett antal tester av olika distributioner som erbjuder GNOME. Ett som jag trode skulle vara ett självklart val var Ubuntu och allt verkade till en början bra, men så mycket problem jag fick bara första dygnet var nog, programkrascher och andra otrevligheter. Efter det installerade jag bland annat opensuse och fedora. Trots att det var mycket korta tester upplevde jag dem som tungarbetade, och det trots att jag kört dem tidigare. Jag fick även ett tips av TForsman om Foresight Linux, jag har hört mycket bra om Foresight men tyvärr var det inget för min hårdvara.

Sedan kom jag att tänka på Sabayon Linux som jag körde som hastigast för tre år sedan. Sagt och gjort, jag installerade Sabayon.

Hårdvarustöd

Sabayon erbjuder en imponerande miljö redan från start av Live-skivan. Förutom den läckra grafiken som är det första man lägger märke till så var hårdvarustödet mycket bra. På skrivbordet finns en ikon för att starta Compiz och 3D-effkterna körs igång utan problem, från Live-skivan. Jag testade på ett antal datorer med olika hårdvara och det gick lika bra på alla. På en väns maskin som kör Windows vaknade till och med hårdvara som han inte fått att fungera i Windows till liv… Det är inte illa!

Installation

Installationen gick bra, men det är viktigt att man först tänker på att

• verifiera iso-filens kontrollsumma
• bränna sin skiva i mycket låg hastighet
• verifiera den brända skivan

Väl inloggad i det nya systemet är det som vilken GNOME-miljö som helst, fast med ett antal anpassningar specifika för Sabayon. Det som gör Sabayon riktigt unikt är dess pakethanteringssystem. Efter en installation är det mycket viktigt att man läser Entropy och förstår hur man gör den första uppdateringen.

Pakethantering

Sabayon bygger på Gentoo Linux som är en källkodsbaserad Linuxdistribution och man kan köra Sabayon som ett normalt Gentoo-system där koden kompileras vid installation. Unikt för Sabayon är Entropy. Entropy är en pakethanteringsmiljö för färdigkompilerade program. På klientsidan används

• equo, pakethanterare
• Magneto, uppdateringsnotifierare
• Sulfur, grafisk pakethanterare

Det finns en gammal men obefogad fördom att Sabayon skulle vara en svårhanterad disribution på grund av sitt arv men i och med Entropy tycker jag att det inte stämmer.

Skrivbordsmiljöer

GNOME som skrivbordsmiljö var den direkta orsaken till att jag letade efter ett komplement till Pardus men Sabayon erbjuder ett antal olika miljöer:

• GNOME
• KDE
• LXDE
• XFCE

Det finns en installationsskiva för varje miljö men man kan också installera valfria miljöer i efterhand. Det finns även en installationsskiva som inte installerar något fönstersystem över huvud taget. Med en sådan installation kan man själv bygga sitt system från grunden och bara installera de komponenter man vill. Ytterligare en i mitt tycka obefogad fördom är att Sabayon skulle vara en bloatad distribution. Sabayon ger vafrihet, Sabayon är vad man vill att den skall vara.